Efter svängen runt ladan ser man
ett rött hus med vita knutar
med tre fönster att titta in i
utmed byvägens böljande kant
hur det sakta har satt sig och lutar
av trötthet från åren som gått
kan panel och foder ej dölja
Kåken är enkel på skärgårdsvis
man tog det man hade på ön
gråsten till grund och källare,
stomme av stockar och bräder,
lera till skorsten med putspåslag
samt mossa, näver och barr
för att mota bort kyla och drag
Det som beställdes från stan
var blott gångjärn och låsbeslag
fönsterglas, spik och drevgarn
papp och en Huskqvarnaspis
och till köket däruppe
en Näfverqvarn
Husets ålder kommer ingen ihåg
men att kök och kammare längs vägen
byggdes till med en fil
och bredare rum på övre plan
Hemmanet styckades av
med uthus, åker och lingonskog
samt våtmark med sly
som en av tre
gårdar i Sikmarö by
Ett stenkast bort ligger lagård
loge, vedbod och stall
Dit går en stig som nöttes
i snö, slask och regn
Träskorna blöttes
i skytteltrafik
för att fodra, vattna och mjölka
samt kärra till gödselstacken
Och nere vid bryggorna
knarra på slitna gångjärn
dörren till byns själva hjärta
den stora öppna spisen
som värmde
vatten till slakt och till tvätt
Hit in kom sjöns alla skatter
och näten hängdes på tork
Här värmde sig kanske ryssen
ett år efter kungens död
då han härjade ön och brände
alla gårdar och hus
så det bleve hungersnöd
om inte strömmingen funnits
Nu badar husen i solen
kring bryggan plaskar barnen
hägern fiskar i viken
det doftar tjära och fjolårsvass
och de gamla strömmingsgarnen
blänker ännu i solen av fjäll
Men när dimman går upp på natten
ifrån våta vikar och mader
då sluter sig byn kring husen
och dess gåtfulla timmerväggar
Det glimtar av ljus i fönster
med gammalt och ojämnt glas
Då knarrar gistna dörrar
hästarna rör sig i stallet
och de gamla som bott här får liv
Sommargästerna skrattar
från verandan i huset intill
Vagnen körs ut ur lidret
för någon
som kommer med båten från stan
2004-04-10 Mats Hammarlund
